Soppkök Malmö

Fortsättning: EN RÖST FRÅN DEN VERKLIGHET VI MÖTT INOM SOPPKÖK MALMÖ

Lämna en kommentar

Går.Soppkök Malmö fortsätter att publicera rösten så att den blir hörd! Hans egna ord i oredigerade citat.

Vad jag vill?…..ja vill ha sagt?
Ni ska få veta…men det är inte från ER jag vill ha nåt…ni gör vad ni kan.
Och vet ni…ALLA AV ER…..om alla religioner stämmer…om det finns rättvisa och godhet i denna värld…så står ni för det bässta i den mänskliga naturen.
Får att hoppas o tro på nåt gott i andra och mej själv.

Kommer åka ut från detta stället imorrn (måndag)….fast igentligen så känner jag mej på ett vis lättad.fastän jag nog kommer att åka på gatan. Har iaf kläder till det nu :-)

Det är det som är grejen men sånna hära ställen. ….man är konstant övervakad….o lever under ett lika konstant risk att åka ut.
Dom vill ha 500 kr i ”deposition” för nyckeln jag slarvade bort förra veckan.SEN….vill dom ha 3000 spänn ytterligare för en ny nyckel.
Tror dom flesta normala folk på gatan skulle ha tagit det på hemförsäkringen….DET….o att folk knappast skulle digga bo på ett ställe som dessa….eller att varenda jävel när som helst kan dundra in genom dörrjäveln för att ”inspektera” om du kan sköta dej!
Förnedrande som in i helvete…till slut så bara skiter man i allt för man pallar inte mer.
På bara det senaste året har jag varit på över 15…femton!…”boenden”….

Till slut bryter det ner en som individ..knäcker ens självkänsla..allt!…sen så skiter man i allt..endera det eller så har jag sett vissa så brutna att dom tillslut bara finner sej i skiten.

Kommer att åka ut ….bara bra för min del…soc blir tvugna agera. …hoppas jag!?
-”sköt detta o du får en lägenhet”
Observera att dom sa det var en ”tillfällig lösning””
Tre månader sa dom….sen….”vänta till efter semestermånaderna”….sen……”vänta till efter julen o nyår”…..lite väl bekant för mej de där..”vänta till efter din begravning”…”vi tar det efter dommedagen o världens ände ”kommer väl här näst.

..HAR sagt åt dom jag vantrivs…att det faktiskt ÄR farligt för mej att va i området. …i somras åkte ja på en misshandel som renderade
mej 16h på akuten.Och tittar jag ut så ser jag rätt in till en av mina jonk-kranar.
Bara i kvarteren runt så finns det ca 11 kranar (langare)…

Vet inte vad jag ska göra vem jag ska vända mej till…för dom som är satta att hjälpa (soc o sjukvården) inte kan ta sitt fulla ansvar.
Hatar att be om hjälp. .men jag är så illa tvungen.

Jag skriver gärna mer så att folk kan få insyn i vad som egentligen försegår rakt framför ögonen på dom.
Så att dom fattar att det finns en människa i en hemlös eller missbrukare.
Hade tänkt berätta om mitt första dygn på gatan..

Anledningen till varför jag vill berätta om det första dygnet (på gatan) är att när jag var hos er och fick hjälp. Så var det en tjej där som undrade hur vi alla kunde vara så lugna när vi skulle gå därifrån… Hon sa att om hon hade varit i samma situation så skulle hon ha fått panik och varit rädd.

Faktum är att vi alla ÄR rädda konstant! Första kvällen jag VERKLIGEN blev tvungen ta gatan så tog det mej flera timmar av att komma över den där allra första vågen…av rädsla. .desperation, men framförallt en känsla av..tja overklighet. Minns hur jag satt i en trappuppgång o rökte mitt heroin..inte ens DET lugnade mej helt. Minns att det var i början på våren dagarna hade börjat bli varmare. ..fast nätterna….nätterna var fortfarande lite råkalla. nuförtiden kanske jag inte skulle tyck det var så illa. Men DÅ den gången…gick o gick…fram tills hjärtat bara ville bulta rätt ur kroppen på mej. Tog mer horse…försökte samla mina tankar….komma på vad ja skulle ta mej till. Sakta men säkert sjönk chocken in i mej….desperation…blandat med rädsla….förnekelse…

Som en riktigt fucked up vidrig mardröm….en mardröm som jag inte kunde vakna up ur..oavsett hur mkt jag nöp mej själv i armen. Patetiska försök att tänka rationellt o logiskt…

Satte mej på en buss ut mot Limhamn. …åkte bussen ända fram till ändhållplatsen…hade inte varit där innan….visste inte var jag var…och sista bussen hade sedan långe gått. Minns att jag kröp in i en buske bakom hållplatsen o kröp ihop för att kunna hålla mej varm. Den natten var nog bland dom längsta i mitt liv.

Efter en kort tid ersattes chocken med insinkter o drifter man plockar upp o lär sej som hemlös. Har sett många som gått under på gatan…..för det är dog eats dog ute på gatorna. En sak vet jag om för säkert nu o flr resterande av mitt liv ”den killen som satt där i busken o frös…ÄR sedan länge död o borta”…för DEN där natten för tio år sedan…förändrade mej för livet.

Ser glimtar o resterna av honom när jag rakar mej……o ibland i mina drömmar på natten. ..så drömmer jag att jag är han….det liv som en gång var men inte är…. Det liv som var som ett liv borde vara.

Tack för ni lyssnar!

Soppkök Malmö fortsätter att publicera en av rösterna som ingen velat lyssna på!
Vi vet att denna röst gärna skulle vilja ha hjälp av någon som kan sprida den ÄNNU mer och som kanske också har möjlighet att gräva i problematiken! Har du som läser detta möjlighet att medverka till det? Hör gärna av dig! bjodstrup@gmail.com

Annonser

Författare: Jannkan

Läser på Högskolan Socialt Arbete ledning organisering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s