Soppkök Malmö

Stadsmissionen på 30-talet i Malmö

3 kommentarer

Ända sedan jag började att engagera mig i soppköket har mina vänner samt min familj sagt till mig att jag är så duktig och de säger oftast att de också hade velat engagera sig om de haft tid. Jag arbetar heltid som alla andra och försöker klämma in lite träning ibland men det är svårt. Fast vet ni vad? Jag hinner detta med. Jag uppslukas av soppköket så att jag drömmer om det, arbetar med det på morgonen och  på kvällen. Ibland på mina raster så händer det ofta att jag gör något litet åt soppköket. Det ger mig så otroligt mycket. Personerna jag träffat här är även en stor anledning till att jag fortsätter att vara volontär. Volontärerna kommer från världens olika hörn och vi alla bär på en särskild historia. Vissa har varit illa ute men tagit sig upp igen, vissa är trötta på vår människosyn i vår stad, vissa vill känna att de lämnar ett avtryck efter sig Ja anledningarna till att vi är med i soppköket är olika.

I lördags gick jag hem till min morfar för att äta frukost med honom! Han hälsade på mig under förra soppköket och han var glatt överraskad av den goda stämning samt hur mycket allmänheten givit oss. Min morfar är en äkta Malmöbo och född 1919. Han är alltså 94 år gammal och har bott i vår stad sedan dess.

Mitt under mitt pratande sa han: – Jag arbetade i ungdomens år på Stadsmissionen i Malmö.

– Gjorde du? Hur var det då?

– Det var roligt att vara där men det var ju misär. De fick rena kläder av oss, mat och de fick duscha. De kunde sova där med.

– I sovsal eller?

– Ja, våningssängar.

Många fördomar om hemlösa idag grundar sig på hur hemlösa oftast var innan. Jag misstänkte att i slutet av 20-talet och 30-talet som är den tidsepok min morfar troligtvis pratar om så var de hemlösa alkoholister. Fast jag ville fråga såklart.

Han berättade att de var alkoholisterna som var de hemlösa. De som söp bort sin lön istället för att ge pengarna till sin fru. Oftast blev de utslängda och för att värma sig drack de ännu mer.

– Så många familjer som förstördes av spriten, sa min morfar när han började minnas tillbaka.

Varför tar jag då upp detta? För att stärka fördomarna att alla hemlösa är knarkare och alkoholister? Nej inte alls, för vi och ni vet redan att det inte är så. Det är klart att vissa hemlösa har missbruksproblem men inte i närheten av alla. Jag har sett det med egna ögon. Jag är  av den åsikt att fördomar byggs på sanning till en viss del men att det överdrivs något oerhört och aldrig på rätt håll och då byggs ett slags missnöje eller vågar jag säga hat, mot vissa grupper av människor.

Anledningen till att vi har publicerat en hemlös berättelse är för att ni ska få höra deras röst. De är lika kapabla till att tala för sig själv och vet ni vad? Det är exakt det som de behöver. Att få tala och bli hörd. Tack till er alla för att ni ger dem chansen att bli hörda.

Morfar.

IMG_1935

stadsm

Bild från Bilder i Syd (lånad)

stadsm2

Bilder i syd (lånad)

 

Ta hand om er

Melanie

Annonser

3 thoughts on “Stadsmissionen på 30-talet i Malmö

  1. Kanon bra, intressant som du säger det har hänt mycket men finns mycket kvar att göra. Hälsa till din morfar <3 Ja viktigt att vi lyssnar på varandra.

  2. Aaah, tänk att ha en morfar i den ålder, tänk så mycket han kan berätta:)
    Klandrar ingen hemlös om missbruk, för kan förstå det, vem orkar med det livet annars? Tror inte att jag hade klarat av det, eller sköta ett jobb på det.
    Och du har rätt, tycker inte det är så jobbigt att hålla på med detta, det ger ju så mycket glädje, och man träffar människor som man aldrig hade gjort annars.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s