Soppkök Malmö

Trots olika förutsättningar, är vi ALLA människor!

Lämna en kommentar

Sommar soppkök! 

Många tänker extra mycket på behövande och människor utan bostad under vintern då kylan gör sig påmind, även för personer med tillgång till tjocka dunjackor och grova skor. Runt julen känner vi oss gärna lite extra givmilda mot de som är ensamma och utan tak över huvudet. Och visst är det så, extra varma kläder behövs under vinterhalvåret för de som sover under bar himmel i kylan.

Men faktum är att personer utan bostad är utan bostad året om, behovet minskar inte med årstiden, även då det ändras i sin karaktär. Tjocka dunjackor byts ut mot regnkappor för att inte bli våt ända in på kroppen i den svenska sommaren. Grova kängor byts ut mot lättare skor för de som håller sig vakna och promenerar genom staden under natten. Då vi fick veta att Mariakyrkan dit många människor i hemlöshet vänder sig, håller stängt fram till den första augusti bestämde ett par volontärer från Soppkök Malmö att hålla en mindre träff på Gustav Adolfs torg.

Sagt och gjort, vi delade upp göromålen mellan oss – någon fick i uppgift att koka kaffe, någon bredde smörgåsar och värmde soppa (som skänkts från Spoons) medan någon bidrog med kakor och kaffebröd. I duggregnet möttes vi upp och valde ut en plats under ett stort träd vid parkbänkarna. En provisorisk skylt med Soppkök Malmö loggan hade plastats in och sattes upp på marken. Några av oss volontärer hade våra orangefärgade jackor på oss, allt för att synas för de som behöver oss. Flera nya volontärer anslöt vilket uppskattades då nya och fräscha krafter ger oss alla ett lyft. Många av våra kända besökare kom förbi vilket resulterade i många kära kramar, långa samtal och goa skratt. Stämningen var härlig även då vi inte var så många. Soppan uppskattades och man tog både en och två gånger. Jannis kakor var som vanligt åtråvärda och försvann ner i strupen tillsammans med det varma kaffet. Vi hade fått nya fina strumpor skänkta från Topeco som delades ut. Gamla söndriga, smutsiga strumpor åkte direkt i soptunnan och de nya torra strumporna åkte på – med stor belåtenhet! En av våra besökare lider av rejäla infekterade sår på fötterna och blev fantastiskt glad över sina nya strumpor. Vi lovade att också ta med sårvård till nästa gång.

Sommar soppkök Gustaf Adolfs torg

Ett medmänskligt möte!

Senare på kvällen då det börjat mörkna kom det fram en kvinna till oss. Vi fick intrycket av att hon var mycket frusen och hungrig. Kvinnan, som presenterade sig som Ramona kom från Rumänien och talade varken Svenska eller många ord engelska. Hon var till en början väldigt tillbakadragen men vi övertalade henne att äta lite och dricka juice. Under kvällens gång fick vi mer kontakt med kvinnan som berättade med hjälp av kroppsspråk och ett fåtal engelska ord att hon sovit i parken de senaste två nätterna. Efter någon timme förstod vi varför kvinnan inte rest sig upp på flera timmar. Hon hade enorma smärtor i ländryggen som stålade fram mot magen. Ramona blev sämre då kvällen började gå mot natt, hon var blek och hade svårt att röra sig. Vi befarade att hon dragit på sig en kraftig urinvägsinfektion som spridit sig till njurarna, eftersom hon legat på bar backe och blivit nerkyld och blöt. Vi beslöt oss för att ta henne till en läkare direkt!

Akuten!

Då vi anlände till akutväntrummet var det till vår stora förtjusning tomt på folk. Kanske skulle detta gå fort, tänkte vi. Sköterskorna i luckan var väldigt trevliga och förstående. Då kvinnan varken hade något ID kort eller några pengar skrevs hon in som identitet – okänd. Ramona fick ganska snabbt komma in och ligga i ett isoleringsrum för infektionspatienter, detta eftersom man inte kunde utesluta att hon befunnit sig på sjukhus utan för Europa det senaste halvåret. Jag presenterade mig och Ramona för sköterskan som träffade oss för en första kontroll och provtagning. Jag beskrev vad som hänt, hur vi träffat kvinnan, hur jag uppfattade beskrivningen av hennes smärtor och att jag kom från Soppkök Malmö som är en volontär verksamhet med syfte att stötta personer som befinner sig i hemlöshet och uppmärksamma deras situation.

Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!

Natten blev lång för oss, och främst för Ramona som till och från somnade av utmattning på britsen. Då läkaren tillslut undersökte henne medverkade en tolk via högtalartelefonen. Det visade sig att Ramona hade små njurstenar som skulle komma ut av sig själv den naturliga vägen. Vid vidare undersökningar hittades även en rejäl muskelinflammation då hon legat ute på bar mark. Inget allvarligt fel hittades – vi var alla lättade och Ramona oerhört tacksam!

Då den största lättnaden lagt sig tittade jag och Janni på varandra – vad skulle vi göra nu? Klockan var halv fyra på natten och sjukhuset hade ingen möjlighet att ha kvar kvinnan till morgonen. Rundringning startades. En trevlig man på Stadsmissionen tipsade om Rönnbackens härbärge för kvinnor. Då hände det som inte får hända, båda våra telefoner slocknade samtidigt av utmattning, även de. Vi fick helt enkelt köra dit och knacka på. Ljuset hade börjat leta sig fram och fåglarna sjöng när vi lämnade en slutkörd Ramona för att sova ut på Rönnbacken. Tidigt dagen därpå satte vi igång jakten på en tolk via Facebook och Twitter.

Många visade sitt engagemang och hörde av sig till mig, det värmde att få ta del av viljan att hjälpa människor i utsatta situationer – tack till er alla! Catalina gav sin tid och tolkade våra samtal med Ramona via telefon. Tusen och åter tusen tack Catalina, guld värt!

Det visade sig att Ramona har fyra små barn i Rumänien som hennes mor tar hand om nu. De är romer och har en otroligt utsatt position i det rumänska samhället, utan samma rättigheter och möjligheter som den övriga befolkningen. Familjen lever under fattiga omständigheter och får kämpa för att ha mat på bordet och blöjor till barnen som inte heller har möjlighet att gå i skolan. Ramona och en väninna hade därför bestämt sig för att de tillsammans skulle ta sig till Danmark och Sverige för att panta burkar (de hade hört att man kunde få pengar för burkarna och att man i Danmark och Sverige slänger dem i soptunnorna) för att sedan kunna skicka hem pengarna till sina familjer. Nu befann sig alltså Ramona i Sverige utan att varken ha kunnat skicka hem några pengar, kunnat köpa tillräckligt med mat till sig själv eller hitta någonstans att sova inomhus. Ramona pratade mycket om sina barn och längtade oerhört efter dem, hon ville helt enkelt tillbaka hem.

Janni pratade med socionomen från Fribo och eftersom Ramona var här som turist (varit här mindre än 3 månader) kunde de ingenting göra för henne. Men vi och Ramona var tacksamma då de gjorde undantaget att låta Ramona stanna på härbärget i två nätter för att få vila ut och läka den värsta smärtan. Ramona sov ett dygn i streck. På fredagen hämtade jag och Janni henne för att hämta mediciner, köra henne till tåget samt ge henne en biljett till sin väninna i Köpenhamn. De två skulle sedan tillsammans försöka få ihop pengar till bussen som går tillbaks till Rumänien torsdagen den 4/7.

Vi vet att vi inte kan hjälpa alla. Men att hjälpa en person är bättre än att vända bort blicken. I slutänden betyder det mycket, om inte allt för just den personen. Vi vet också att det på ett eller annat sätt kommer hit många Romer i hopp om att tjäna lite pengar för att skapa ett bättre liv för sig själv och sina familjer. Verkligheten blir ofta en helt annan. Vi har fått Ramonas adress och hon bjöd in oss till sin by i Rumänien. Ramona var oerhört tacksam, inte för att vi gav henne materiella ting utan för att vi kunde mötas som människor. Vi pratade så gott vi kunde via kroppsspråk för att lära känna varandra, inte sällan blev det helt tokigt och vi skrattade åt det hela. Hon lovade oss att be någon i sin hemby att skriva ett brev (Ramona kunde varken skriva eller läsa) för att meddela oss om att hon kommit hem.

Tanja Ramona Janni

Soppkök Malmö – sommarköket.

Vi kommer ha ett litet soppkök igen på tisdag den 2 juli med start kl 20 på Gustaf Adolfs torg vid parkbänkarna intill toaletterna. Vi har tyvärr ingen möjlighet att ta emot kläder och dylikt. Men alla är välkomna ner och träffa oss. Kanske vill du vara med som volontär eller bara hänga med oss – kom! Tusen tack alla inblandade och vi hörs och ses. Hälsningar Tanja & Janni.

(För att visa sin tacksamhet ville Ramona gärna vara med på bilder )

Annonser

Författare: Jannkan

Läser på Högskolan Socialt Arbete ledning organisering.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s