Soppkök Malmö


Lämna en kommentar

Varför finns Soppkök Malmö?

Soppkök Malmö startades för snart två år sedan på initiativ av privatpersoner som ville skapa opinion mot den växande hemlösheten i Sverige i vårt Malmö. Vår ursprungliga inspiration fick vi av Soppkök Stockholm där det hela började som det så ofta gör i större städer. Tyvärr var farhågorna befogade att hemlösheten var på väg att bli ett växande problem i vårt samhälle.

Redan från början var vi klara över att Soppköket skulle vara obundet av politik, religion och etnicitet då vi inte kände oss hemma i detta och att dessa faktorer lätt blir exkluderande och inte inkluderande. Vår uppfattning var med andra ord att ett inkluderande samhälle är rätt väg att lösa problemet. Och syftet med Soppköket är främst att skapa opinion och vår tro var att medmänsklighet inte är bundet till politisk, religiös eller etnisk tillhörighet utan något som naturligt finns hos de flesta människor.

Vi är inte rädda för att skapa opinion och att utmana det samhälle vi lever i och som vi tycker har ett ansvar för att ta hand om varandra. Vi har haft våra duster och är beredda att ta dem igen. Hemlöshet och utsatthet i allmänhet och i synnerhet i Malmö stad. Inte minst för våra mest utsatta och vi ser fram emot den dagen då vi kan vara riktigt stolta över det arbete som gjorts i och av Malmö stad. Vi söker inte i första hand en konfrontation utan vi söker en lösning.

Vi har som sagt varit aktiva under snart två år i med och motgång och under veckan som gått upplevde vi kanske den största motgången och tragedin vi varit med om då en av våra kära vänner och återkommande besökare på våra soppkök gick bort i sin sovsäck en kall och mörk vinternatt.

Inte konstigt att känslorna svallar bland alla engagerade och nära till vår vän som slutade sitt liv på ett så tragiskt sätt. Ljus har tänts, slocknat och åter tänts under veckan på den plats där vår vän och medmänniska lämnade oss. Vi känner oss förkrossade, ledsna och uppgivna över att detta kan hända i vårt fina men kalla Sverige.

Men även i motgången är det viktigt att vi kommer ihåg varför vi startade initiativet Soppkök Malmö. Vi ville skapa opinion för att radera bort hemlösheten i Malmö och vi ville göra det genom att inkludera och skapa samförstånd istället för exkludering och missförstånd. Oberoende av politik, religion eller etnicitet då vi tror att det finns goda krafter inom de flesta politiska partier, församlingar och ursprung.

Så låt oss nu inte detta bli en anledning att polarisera utan istället utmana varandra till en förbättring tillsammans och bjuda in till en verklig förbättring. Vi fortsätter givetvis att kämpa på för medmänskligheten och en förändring…

Eller som vår fina underbara Jocke brukar säga <3

Peace & Love

Men klart vi ska ha fortsatt högt i tak också så då citerar vi en annan av våra stora filosofer *Voltaire*

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”

(Påstås felaktigt tillskrivits Voltaire utan ska mera rätt ha varit Evelyn Beatrice Hall. Märk väl en kvinna på 1800-talet. Men enligt Hall själv ska det ha sammanfattat Voltaires åsikter. Fan vad kloka en del var för ett par tre hundra år sedan. Och vi pratar om utveckling!!)

Janni Bjödstrup initiativtagare till soppkök Malmö

IMG_0435-Redigera

Annonser


Lämna en kommentar

Malmö 24 December 2013.

Vaknar på morgonen trött, seg men inser snabbt att det är JULAFTON.
En julafton som inte kommer bli lik någon annan julafton jag haft i mitt 47-åriga liv.

Ligger kvar och  funderar över dagens event: En Stor Fet J@vla Jul.
Ja jag  anmälde mig ca 2-3 veckor innan julafton till att vara volontär.

Tankarna snurrade i skallen och det kändes väldigt bra att få göra detta som tyvärr för få gör.

Vi tar för givet att ha kläder på kroppen när vi fryser. Vi tar för givet att ha värme inomhus i vårt hem. Vi tar för givet att ha mat i kylen att äta när vi är hungriga. Vi tar för givet att kunna duscha och sköta vår hygien.

Detta är INTE NÅGOT EN HEMLÖS TAR FÖR GIVET!

Jag fixar och donar lite här hemma innan det är dags att gå till stationen och ta tåget till Malmö.

En stad som för övrigt jag bott i för 14 år sedan men jag hade lite fjärilar i magen ändå att åka till.

Tågresan går snabbt och jag går med raska steg mot Breeze  som så fantastiskt lånat ut sina stora lokaler till Soppkök Malmös  evenemang.

Närmar mig och känner mig så tacksam. Tacksam för allt jag har  men som en HEMLÖS saknar.

Möts av glada ansikten i garderoben och ett : Hej välkommen hit.

Jag ska prata med Tanja men det var inte det lättaste att hitta henne för det är mycket folk i rörelse och när jag kommer upp så är tv:n igång.

Ja just ja Kalle Anka & Co  är det nu.

Där satt barn, unga, äldre och skrattade åt programmet som visades på tv.

Till slut fick jag pratat med Tanja och visade mig till min plats

Min plats är baren där  jag ska ha koll så att det finns läsk och vatten till gästerna.

Lite smått och gott finns med på disken.

Jag ska avlösa Erik som  hade pass 1. Hans fru var i köket och hade förberett uppläggning och tillagning.

Långa, korta, smala, tjocka, unga, gamla, svenskar och utländska ja alla kategorier fanns där men vi hade en sak gemensamt. Att fira En Stor Fet J@vla Jul tillsammans.

En av mina första tankar var att detta är Sverige 2013 och vi har människor som har det så här. SKANDAL!
Det finns gott om fördomar bland människor  som faktiskt  har ett hem gällande de som inte har ett.

En äldre man hade boende men var ensam. Han hade tagit på sig sin finaste kostym och skjorta och ett mycket vackert hängsmycke som hängde runt halsen.

Han tog tacksamt emot  av julbordet och av godsakerna som fantastiska privatpersoner och företag hade skänkt.
Jag hade inte möjligheten just då att sätta mig att prata med honom men det var flera vid bordet och jag hörde han säga att han var så tacksam för denna dag.

Bakom julbordet stod volontärer redo att lägga upp maten till gästerna och det gjorde dom med ett varmt leende. Där fanns flera sorters sill, olika sorters lax, såser, skinka, rostbiff, kalkon, köttbullar ja allt man kan tänka sig.

Där kom det äldre paret som bara skulle ha en kopp kaffe och en kaka men efter en stund när tjejerna frågat om dom verkligen inte skulle ha lite god julmat så tacka dom ja.

Där fanns den stora stora familjen som  satt lite i skymundan men man såg deras tacksamhet.Barnen lekte och tog av godsakerna som fanns där.

Kort och gott det fanns alla kategorier av människor där blandat med alla fina och underbara volontärer.

Alla var lika vänliga och trevliga och man såg tacksamheten i deras ögon. Tacksamhet att fira jul i värmen med mat, musik, värme och kärlek Där fanns volontärer som liksom jag var tacksamma att få vara med och  göra denna jul till något fantastiskt

När jag skulle äta lite julmat satte jag mig vid ett bord och mittemot mig satt en äldre man . Han sa- jävla skit nu ösregnar det. Då får jag får ta lite extra metrotidningar som jag kan ligga på om jag inte hittar en trappuppgång. Det blir kallt om händerna när jag ska gå. Jag behöver vantar.

1,5 timme innan jag skulle gå satt jag och en annan volontär på golvet och sorterade lite kläder som var skänkta (helt nya)Vi tog varsin hög och gick bort till dom som var kvar frågade vad dom behövde.

Mannen jag satte mig hos presenterade sig som *Nisse* 51 år.
Han berättade sin histora  sitt liv sitt missbruk som han  kämpar mot.

Jag lyssnade, pratade med honom länge och han tog tacksamt emot det jag gav. En varm mössa, varma strumpor och två par varma vantar.

När jag skulle gå då sträckte han fram sin hand och tog min hand och sa  -TACK för du tog dig  tid att lyssna och prata lite. Du såg mig.

Jag kan säga att tårarna var inte långt borta i mina ögon. Lycka till Nisse du kommer fixa detta!
När jag reste mig upp var städandet i full gång efter En Stor Fet J@vla Jul 2013.
Alla hjälptes åt.
Jag  gick till baren  där jag torkade av glasen.

När jag ska gå säger jag -Hej då tack för en fantastisk dag/kväll och får tillbaka  glada hejdå  och tack själv.

Går ner för trappan och utanför står det folk som pratar. Där står en  man bredvid de andra . Jag pratade lite med honom och han berättade sin story lite snabbt för jag var tvungen gå till tåget men jag kände  en sådan värme och tacksamhet från honom att Soppkök Malmö finns. Jag kommer att ha kontakt med honom i fortsättningen via Facebook

Jag gick till tåget med väldigt lätta steg för  jag kände att Wow vad detta  har gett mig mycket och jag kan förmedla vidare min erfarenhet som volontär inom Soppkök Malmö.
Somnar nöjd glad och främst tacksam över  Soppkök Malmös: En Stor Fet J@vla Jul 2013 som har gett mig så mycket.

Sen till  alla dessa fantastiska människor som ordnat detta, grundare, alla volontärer  och Nattklubben Breeze som ställt upp med lokalerna,  företag, privatpersonen. Tack! Jag är tacksam över att jag  fick vara en del av En Stor Fet J@vla Jul  2013.

Jag kommer fortsätta hjälpa till i den mån jag kan eftersom det är en skam att hemlöshet finns i Sverige 2013.

Tack för ordet

Christine Rosèn, Höör

DSC_0461


Lämna en kommentar

Varför kramas vi inte längre?

En Röst som gjorde sig hörd Tack Mats Leijon <3.

”När jag åkte buss till jobbet i dag fick jag sällskap av en grupp dagisbarn.
Alla med reflexvästar, strikt gående på led under överinseende av 3 Dagisfröknar.

Skönt att se att barnen är i trygga händer och rörande att se hur måna barnen själva är om varandra.

En liten kille var ledsen av nån anledning. Det var barnen själva som tog initiativet till att fixa situationen. Ett av barnen gick till fröknarna och rapporterade om den uppkomna situationen, medan ett annat barn tröstade med kramar och kindpussar.

Vid vilken ålder slutar vi att ta hand om våra medmänniskor med metaforiska kramar och pussar? När slutar vi att bry oss?

En av de största orsakerna till hemlöshet är bostadsbristen, men att vi accepterar rådande tillstånd är en lika stor bov i dramat!

Hemlösa är anonyma! Människor som får problem med facket, försäkringskassan eller liknande, kan kontakta journalister, uppdrag granskning eller själva demonstrera med plakat och slagord.
De flesta hemlösa har ingen lust att visa upp sig med namn och bild inför allmänheten. Man skäms över sin situation!

Och när vi andra, vi som har en egen dörrnyckel, inte protesterar så blir problemet osynligt.

Det är dags att bli förbannade. Skriv insändare, kontakta politiker, ta reda på fakta!

När samhället misslyckas att ta hand om alla sina medborgare så är misslyckandet vårt! Det är vi som är samhället. Det är dags att ta ansvar för vår stad!”

Mats Leijon

”…för övrigt anser jag att hemlösheten är en skam för vårt samhälle”

Kramar

Kramar


Lämna en kommentar

Trots olika förutsättningar, är vi ALLA människor!

Sommar soppkök! 

Många tänker extra mycket på behövande och människor utan bostad under vintern då kylan gör sig påmind, även för personer med tillgång till tjocka dunjackor och grova skor. Runt julen känner vi oss gärna lite extra givmilda mot de som är ensamma och utan tak över huvudet. Och visst är det så, extra varma kläder behövs under vinterhalvåret för de som sover under bar himmel i kylan.

Men faktum är att personer utan bostad är utan bostad året om, behovet minskar inte med årstiden, även då det ändras i sin karaktär. Tjocka dunjackor byts ut mot regnkappor för att inte bli våt ända in på kroppen i den svenska sommaren. Grova kängor byts ut mot lättare skor för de som håller sig vakna och promenerar genom staden under natten. Då vi fick veta att Mariakyrkan dit många människor i hemlöshet vänder sig, håller stängt fram till den första augusti bestämde ett par volontärer från Soppkök Malmö att hålla en mindre träff på Gustav Adolfs torg.

Sagt och gjort, vi delade upp göromålen mellan oss – någon fick i uppgift att koka kaffe, någon bredde smörgåsar och värmde soppa (som skänkts från Spoons) medan någon bidrog med kakor och kaffebröd. I duggregnet möttes vi upp och valde ut en plats under ett stort träd vid parkbänkarna. En provisorisk skylt med Soppkök Malmö loggan hade plastats in och sattes upp på marken. Några av oss volontärer hade våra orangefärgade jackor på oss, allt för att synas för de som behöver oss. Flera nya volontärer anslöt vilket uppskattades då nya och fräscha krafter ger oss alla ett lyft. Många av våra kända besökare kom förbi vilket resulterade i många kära kramar, långa samtal och goa skratt. Stämningen var härlig även då vi inte var så många. Soppan uppskattades och man tog både en och två gånger. Jannis kakor var som vanligt åtråvärda och försvann ner i strupen tillsammans med det varma kaffet. Vi hade fått nya fina strumpor skänkta från Topeco som delades ut. Gamla söndriga, smutsiga strumpor åkte direkt i soptunnan och de nya torra strumporna åkte på – med stor belåtenhet! En av våra besökare lider av rejäla infekterade sår på fötterna och blev fantastiskt glad över sina nya strumpor. Vi lovade att också ta med sårvård till nästa gång.

Sommar soppkök Gustaf Adolfs torg

Ett medmänskligt möte!

Senare på kvällen då det börjat mörkna kom det fram en kvinna till oss. Vi fick intrycket av att hon var mycket frusen och hungrig. Kvinnan, som presenterade sig som Ramona kom från Rumänien och talade varken Svenska eller många ord engelska. Hon var till en början väldigt tillbakadragen men vi övertalade henne att äta lite och dricka juice. Under kvällens gång fick vi mer kontakt med kvinnan som berättade med hjälp av kroppsspråk och ett fåtal engelska ord att hon sovit i parken de senaste två nätterna. Efter någon timme förstod vi varför kvinnan inte rest sig upp på flera timmar. Hon hade enorma smärtor i ländryggen som stålade fram mot magen. Ramona blev sämre då kvällen började gå mot natt, hon var blek och hade svårt att röra sig. Vi befarade att hon dragit på sig en kraftig urinvägsinfektion som spridit sig till njurarna, eftersom hon legat på bar backe och blivit nerkyld och blöt. Vi beslöt oss för att ta henne till en läkare direkt!

Akuten!

Då vi anlände till akutväntrummet var det till vår stora förtjusning tomt på folk. Kanske skulle detta gå fort, tänkte vi. Sköterskorna i luckan var väldigt trevliga och förstående. Då kvinnan varken hade något ID kort eller några pengar skrevs hon in som identitet – okänd. Ramona fick ganska snabbt komma in och ligga i ett isoleringsrum för infektionspatienter, detta eftersom man inte kunde utesluta att hon befunnit sig på sjukhus utan för Europa det senaste halvåret. Jag presenterade mig och Ramona för sköterskan som träffade oss för en första kontroll och provtagning. Jag beskrev vad som hänt, hur vi träffat kvinnan, hur jag uppfattade beskrivningen av hennes smärtor och att jag kom från Soppkök Malmö som är en volontär verksamhet med syfte att stötta personer som befinner sig i hemlöshet och uppmärksamma deras situation.

Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!

Natten blev lång för oss, och främst för Ramona som till och från somnade av utmattning på britsen. Då läkaren tillslut undersökte henne medverkade en tolk via högtalartelefonen. Det visade sig att Ramona hade små njurstenar som skulle komma ut av sig själv den naturliga vägen. Vid vidare undersökningar hittades även en rejäl muskelinflammation då hon legat ute på bar mark. Inget allvarligt fel hittades – vi var alla lättade och Ramona oerhört tacksam!

Då den största lättnaden lagt sig tittade jag och Janni på varandra – vad skulle vi göra nu? Klockan var halv fyra på natten och sjukhuset hade ingen möjlighet att ha kvar kvinnan till morgonen. Rundringning startades. En trevlig man på Stadsmissionen tipsade om Rönnbackens härbärge för kvinnor. Då hände det som inte får hända, båda våra telefoner slocknade samtidigt av utmattning, även de. Vi fick helt enkelt köra dit och knacka på. Ljuset hade börjat leta sig fram och fåglarna sjöng när vi lämnade en slutkörd Ramona för att sova ut på Rönnbacken. Tidigt dagen därpå satte vi igång jakten på en tolk via Facebook och Twitter.

Många visade sitt engagemang och hörde av sig till mig, det värmde att få ta del av viljan att hjälpa människor i utsatta situationer – tack till er alla! Catalina gav sin tid och tolkade våra samtal med Ramona via telefon. Tusen och åter tusen tack Catalina, guld värt!

Det visade sig att Ramona har fyra små barn i Rumänien som hennes mor tar hand om nu. De är romer och har en otroligt utsatt position i det rumänska samhället, utan samma rättigheter och möjligheter som den övriga befolkningen. Familjen lever under fattiga omständigheter och får kämpa för att ha mat på bordet och blöjor till barnen som inte heller har möjlighet att gå i skolan. Ramona och en väninna hade därför bestämt sig för att de tillsammans skulle ta sig till Danmark och Sverige för att panta burkar (de hade hört att man kunde få pengar för burkarna och att man i Danmark och Sverige slänger dem i soptunnorna) för att sedan kunna skicka hem pengarna till sina familjer. Nu befann sig alltså Ramona i Sverige utan att varken ha kunnat skicka hem några pengar, kunnat köpa tillräckligt med mat till sig själv eller hitta någonstans att sova inomhus. Ramona pratade mycket om sina barn och längtade oerhört efter dem, hon ville helt enkelt tillbaka hem.

Janni pratade med socionomen från Fribo och eftersom Ramona var här som turist (varit här mindre än 3 månader) kunde de ingenting göra för henne. Men vi och Ramona var tacksamma då de gjorde undantaget att låta Ramona stanna på härbärget i två nätter för att få vila ut och läka den värsta smärtan. Ramona sov ett dygn i streck. På fredagen hämtade jag och Janni henne för att hämta mediciner, köra henne till tåget samt ge henne en biljett till sin väninna i Köpenhamn. De två skulle sedan tillsammans försöka få ihop pengar till bussen som går tillbaks till Rumänien torsdagen den 4/7.

Vi vet att vi inte kan hjälpa alla. Men att hjälpa en person är bättre än att vända bort blicken. I slutänden betyder det mycket, om inte allt för just den personen. Vi vet också att det på ett eller annat sätt kommer hit många Romer i hopp om att tjäna lite pengar för att skapa ett bättre liv för sig själv och sina familjer. Verkligheten blir ofta en helt annan. Vi har fått Ramonas adress och hon bjöd in oss till sin by i Rumänien. Ramona var oerhört tacksam, inte för att vi gav henne materiella ting utan för att vi kunde mötas som människor. Vi pratade så gott vi kunde via kroppsspråk för att lära känna varandra, inte sällan blev det helt tokigt och vi skrattade åt det hela. Hon lovade oss att be någon i sin hemby att skriva ett brev (Ramona kunde varken skriva eller läsa) för att meddela oss om att hon kommit hem.

Tanja Ramona Janni

Soppkök Malmö – sommarköket.

Vi kommer ha ett litet soppkök igen på tisdag den 2 juli med start kl 20 på Gustaf Adolfs torg vid parkbänkarna intill toaletterna. Vi har tyvärr ingen möjlighet att ta emot kläder och dylikt. Men alla är välkomna ner och träffa oss. Kanske vill du vara med som volontär eller bara hänga med oss – kom! Tusen tack alla inblandade och vi hörs och ses. Hälsningar Tanja & Janni.

(För att visa sin tacksamhet ville Ramona gärna vara med på bilder )


Lämna en kommentar

Hur vi ser på våra medmänniskor som lever som hemlösa!

Pratade just nu med en människa som är hemlös, har varit hemlös ett bra tag, vi har haft kontakt med varandra i ett års tid nu. Varför är det så att föreställningarna runt denna situation är så fördomsfull? Någon frågar och säger -du som har så fina kläder och är så positiv kan inte vara hemlös!

Vad har du för problem då du är hemlös?

Du måste ha gjort något fel för att hamnat utanför systemet och är hemlös?

Blir riktigt förbannad och uppriktigt ledsen över att många av våra medmänniskor i vårt land Sverige inte har något tak över huvudet eller ett hem att gå till. Vi har över 34 000 människor i hemlöshet idag, och då är det otroligt många som inte är inräknade i den siffran som socialstyrelsen har räknat fram till.

Det är många utav dessa människor som inte är inräknade i siffran som jag har kontakt med. Tror fan att människor som i åratal, dag ut och dag in utan den trygghet som ett hem ger blir ”konstiga” som en sa till mig.  Prova själv ett par dagar utan riktig sömn, utan att äta ordentligt. Prova sjäv att gå några dagar ute i offentligheten, hur du känner dig efter ett par dagar?!!!

Det måste ju vara deras egna fel att de är hemlösa? Ja eller hur! Tänk efter själv! Många har inte VALT att leva som hemlös! INGEN som jag har träffat på har sagt att jag vill vara hemlös. Människor har hamnat där på grund av en orsak!

Hur kan vi tro att en människa väljer att aldrig veta vart man skall ta vägen, aldrig veta när man får sova, eller när man kan lägga sig raklång och bara ta igen sig efter en dag. Att aldrig veta när man får tillgång till mat?

Som hemlös måste du hela tiden spara på din energi för du vet aldrig vad som skall hända eller hur natten kommer bli. Nu när det är minusgrader, snö och vinden biter om nätterna, då går det inte att sitta stilla eller lägga dig ner ute. DU FRYSER IHJÄL! Vi Kan läsa i media att boende hyser ut människor som försöker fly från kylan därför att boende ringer efter polisen och klagar på att de har hittat hemlösa människor som tagit sig in för att värma sig i deras trapp! Fruktansvärt att läsa och veta att det händer.

Så vad gör man som människa i en hemlös situation för att klara sig genom kylan, utsattheten under nätterna? Jo du går och går och går. Kall om händerna, fötterna värker, och tröttheten är påtaglig. Hungrig. Ryggsäcken på ryggen skaver och känns tung. Man går genom detsamma natt efter natt efter natt. Fy fan jag blir så jävla ledsen att människor ska behöva leva så här varje dag, dag ut och dag in i flera år. Varför händer det ingenting?

Asim var en av många i Malmö utan hem. Ni har säkert hört om honom då han blev ihjälslagen i Malmö för ett par veckor sedan. Tragedin har nått massmedia där man har läst om honom i mer än en artikel och krönika. Mårthen Gunnarsson på parkkontoret i Folkets Park visste vem han var och när han uttalade sig i artikeln i sydsvenskan nämnde han något intressant: ”Varför blir en människa större efter sin död?”

Krävs det ett brutalt mord på en hemlös för att vi ska se dem för vad de är, människor?

Så länge inget händer och människor knuffar ut människor från värmen ut i kylan. Även jag uppmanar alla kyrkor, moskeèr, tempel och andra religiösa byggnader att lämna sina dörrar öppna under de iskalla vinternätter som vi har framför oss för att ge värme åt de människor som lever som hemlösa. För mänsklighetens skull va ödmjuk och tänk till lite detta är människor som har känslor och behov också. Se varandra!

Människor i hemlöshet behöver inte mycket, de klarar sig med ingenting! Läste jag igår på Twitter. Men anser att de behöver ett slut på sin hemlöshet. Det kallar jag för mycket och någonting. Detta är kämpande människor precis som du och jag men som inte har ett hem.

/Janni Bjödstrup